Ju-jutsu - vad är det?

Ju-Jutsu är en mjuk form av självförsvar som härstammar från Japan och utövas idag av ett stort antal personer i Sverige.
Den innehåller flera olika delar rent tekniskt, som t.ex nedläggningar i form av kast eller brytningar. Vi tränar också olika varianter av distraktionstekniker som sparkar, knän och slag.

Större delen av utövare inom Ju-Jutsu Kai använder sin träning mer för motion och som självförsvarsträning, men det finns även en utvecklad tävlingsverksamhet och flera mästerskap hålls årligen för den som är intresserad av att tävla i grenar som kamp och paruppvisning. För närvarande har vi dock ingen aktiv träning för tävlingsverksamhet i vår klubb.

Vad säger lagen om Ju-jutsu som självförsvar?

Ju-Jutsuns övergripande filosofi är att aldrig använda mer våld än oundgänglingen nödvändigt, med hänsyn till det angrepp man utsätts för.

Svensk Ju-Jutsu är utvecklad med hänsyn till Brottsbalkens 24:e kapitel, om nödvärn och är, korrekt, en laglig form av självförsvar.

Är Ju-jutsu våld?

Ett genomgående tema i Ju-Jutsun är att utövaren skall lära sig försvarsmetoder mot våldsamma angrepp.

Målet är att våld inte skall mötas med våld utan med teknik, kunskap och smidighet. I Ju-Jutsu betonas följsamhet framför konfrontation.

Ju-jutsuns historia (kortfattat)

Ingen vet säkert när ju-jutsun grundades, men man vet att på 500-talet kom vissa

tekniker från Indien till Kina för att sedan kompletteras och sedan flytta över till Japan.
På 1600-talet utvecklades ju-jutsun inom samurajerna och deras träning genom att de
behövde ett sätt att träna och kriga utan att använda sitt svärd.

1904 blev det krig mellan Ryssland och det lilla landet Japan. Japan gick segrande
ur kriget och i Sverige, som såg en stor fiende i Ryssland, blev intresset för Japan
och dess kultur stort. I Sverige fanns då en man som hette Viking Cronholm. Cronholm hade
lärt sig ju-jutsu av en engelsk officer i Sydafrika.

Cronholm kan man kalla grundare av ju-jutsu i Sverige. Han höll i den första offentliga
uppvisningen och självförsvarskursen redan 1908. Cronholm kallade sin teknik för jiu-jitsu,
och han utbildade främst poliser, väktare och militärer.
Cronholm var lite av en föregångsman inom ju-jutsun då han gärna lärde kvinnor konsten att
försvara sig. Cronholm hade inte som idag ett system eller en stor idrottsrörelse bakom sig
men i många av hans tekniker finns det likheter med dagens ju-jutsustil.

På slutet av 1960-talet fick ju-jutsun en egen sektion under Svenska Judoförbundet. Till
ordförande utsågs Kurt Durewall. Durewall lade, tillsammans med Stig Bergman och Jan Beime
grunderna för ett nytt ju-jutsusystem. När Durewall 1970 lämnade sektionen tog Stig Bergman
över ordförandeskapet och tillsammans med sektionenssekreteraren Hans Greger bytte man
först namn från jiu-jitsu till det mer rätta ju-jutsu. Man tog även fram en ny profil som
var förenlig med svensk lag men man behöll vissa avancerade tekniker för ”konstartens”
skull. Hans Greger fick till uppgift att fortsätta uppbyggnaden av ett nytt ju-jutsusystem.

1971 kom ett kompendium ut med tekniker för gult bälte. 1973 blev Greger ordförande och riks-
instruktör. Han är även stilchef för svensk ju-jutsu. 1976 kom första boken med tekniker från
gult till brunt bälte. I början av 1980-talet reviderades systemet av Greger tilsammans med
Ingemar Sköld och Björn Hornvall. 1985 kom en ny bok med alla tekniker upp till och med svart.
1987 kom även en bok om systemets fyra kata och en om Mon-systemet, det vill säga ett ju-jutsu-
system för barn mellan 10 till 14 år. Skillnaden mellan barn och vuxna är att barn får inte lära
sig att sparka och slå, inte heller några tekniker som kan vara skadliga för barnkroppen.
1992 började en ny revidering med mindre omfattande förändringar. Även Mon-systemet revideras
till att kunnas användas från 7 år.

Historiken är fritt nedskriven från Svenska Budoförbundets Instruktionsbok i Ju-jutsu.